Doreens blogg

Änglagård är den bästa musikalen jag sett på länge och hamnar på delad plats med Wicked på min top 5 lista.Detta var en helt otroligt stark upplevelse och förutom otrolig sång, skådespeleri, kostym, ljussättning och scenografi så är musikalen en käftsmäll rakt i hjärtat på vår samtids största hot, nämligen rädslan för olikheter.

Jag grät floder och går du och ser Änglagård så håll utkik mot slutet där det ges en kofta…. (ta med näsdukar).Premiären hölls av Micael Bindefeld och alla förväntasfulla gäster möttes av glada spelmän utanför Oscarsteatern i söndags.

Gabriel var som vanligt dösnygg och knallbrun, livets lott faller olika på oss i Herrens hage.

Här är Sveriges största musikallegendarer Helen Sjöholm (dör för henne) och Tommy Körberg tillsammans med otroliga sång och skådespelarmästerliga Gustav Levin, Tuva B Larsen, Lindy Larsson, Fredrik Lycke, Per Svensson, Sofia Pekkari och Martin Stokke Mathiesen. Gåshud från början till slut.

Detta är bröderna Gottfrid (spelas av Tommy Körberg) och  Ivar (spelad av Gustav Levin) som var mina absoluta favoriter  och när Ivar gör hoppsasteg så var det över. I pausen sa min vän och kollega precis samma sak att he had her at hoppsastegen. Det är nåt med gubbar…

En annan gubbe som jag fullkomligt älskade var byns präst Henning som spelades av Per Svensson. Som uppvuxen och aktiv i Svenska kyrkan fick jag (och alla andra) ett gott skratt och blev bitvis väldigt stolt. Särskilt när nån i publiken hånfullt sa ”typiskt Svenska kyrkan”. Du kommer förstå när du ser föreställningen.

Här står jag och väntar på Gabriel under pausen, föreställningen har två akter en längre och en kortare.

Applåderna ville aldrig ta slut och ensamblen skrattade till slut och hade det varit en konsert så hade dom tvingats sjunga en till låt. Jag tror att alla blev berörda på djupet och kanske extra mycket för att vi har blivit vana vid att inte känna lika starkt inför det som en gång upprörde mer än allt annat.

Tommy Körbergs karaktär Gottfrid kommenterar lite sådär i förbifarten när Ny Demokrati nämns (musikalen utspelar sig i början på 90-talet)

-Ny Demokrati? Vad är det för fel på den gamla?

Det känns som att 90-talet inte var så länge sen men jag insåg att det var evigheter sen. En helt annan värld, en helt annan och gammal demokrati. Long gone.

Gå och se denna musikal och ta med hela familjen. Alla barn och gamla ska med! Hatten av och jag bugar och bockar djupt inför genierna Fredrik Kempe som skrivit musiken som kommer leva förevigt inom mig och regissören Edward af Sillén som skapat nåt utöver alla tänkbara förväntningar.

Kramar och önskar dig en fortsatt fin dag!